Så fort jag får färdigt material om Kapten Lindholm kommer det att finnas här.

Så fort jag får färdigt material om Fiskebäcken kommer det att finnas här.

Ernst Josef Abrahamsson, född 23/8 1893 död 27/4 1979, föddes i Lönndal och kom att bli näst yngst i en stor syskonskara. Av de fjorton barn som föddes, överlevde tio till vuxen ålder. Familjen brukade en gård där modern Kristina Larsdotter (1852-1937) var född och hennes släkt bott sedan mitten av 1700-talet. Fadern August Abrahamsson (1844-1919) kom från Islandsberg och hade spelat fiol och dragspel, framför allt i yngre år.

En kadrilj och en vals efter August skall ha varit efter hans far Abraham Larsson (1803-1870) som troligen också spelade fiol. Dom var som Ernst uttryckte det "husbehovsspelmänner".

Även Ernsts syskon sjöng eller spelade. En bror till Ernst, sannolikt Valfrid (född 1888) spelade fiol, och säger han: "fag fick tag på en fiol och så pickade vi upp från den ene till den andre".

Sonen Gustav har berättat att de äldre systrarna och i synnerhet system Olga (född 1873) lärde Ernst både låtar och visor. Av de fiolspelmän som han lärt sig av, nämner han i en intervju att det var många olika men kanske särskilt Johan i Långedalen och Erik i Berg (Erik Johansson, född 1889).

1919 gifter sig Ernst och Ruth Andersson (1899-1988). Ruth är född i Gumlesbo och kommer från en släkt med många sångare och musikanter (se Olle Alexandersson). Själv spelade hon cittra, sjöng och kunde dra en vals på durspelet. En tid bor Ernst och Ruth i Lända' sedan Näreby, men 1935 bosätter sig familjen med de fem barnen på östersidan, Fiskebäckskil.

Ernst var en mycket mångsidig man och han hade flera yrken. Som ung drabbades han av lungsot och vistades en tid på Svenshögens sanatorium. Under några år var han fotograf i bygden (framkallningsvätskornas ångor ansågs särdeles hälsosamma för lungsjuka). I häftet "Skaftöbilder" finns några av hans fotografier som visar skaftöbor till vardags och fest.

En del av sitt yrkesverksamma liv kom Ernst att tillbringa på havet. Som sjöman seglade han på världshaven och som fiskare gick han på storsjöfiske utanför Shetland och Island. Han arbetade sedan inom konservindustrin och slutligen på skeppsvarvet i Uddevalla.

De sista nio åren av sitt liv led han av sviterna efter en stroke som helt omintetgjorde hans möjligheter att musicera. Så länge han orkade delade Ernst med stort engagemang med sig av sina kunskaper. Fiol, en- och tvåradigt dragspel var hans musikinstrument, och han var dessutom en mycket god sångare.

När Skaftömusiken på 1960-talet började uppmärksammas, visade det sig att han förutom en mängd låtar och visor också kom ihåg hur man brukade dansa de gamla danserna. Ernst och Ruth är uppgiftslämnare till hur flera av de gamla dansernas utfördes. De publicerade musikexemplen till dessa danser är transkriberade efter Ernsts låtspel.

Ernst som var en genuin gehörs-spelman "tog sig friheter i musiken" och gjorde även egna låtar i traditionell stil. Han förefaller aldrig ha tvivlat på det värdefulla i sin ungdoms dansmusik, de gamla "bondlåtarna" och visorna. Till slut blev också hans kunskaper uppmärksammade och värdesatta, och tack vare honom finns både musik och dans bevarade för eftervärlden. Alla de fem barnen har värnat om musikarvet efter föräldrarna.